Himlen har en djup turkos färg när jag kliver av bussen vid
min hållplats. Jag tänder en cigg och går sakta längs välkända gator och jag
känner de som bor i husen här. Jag har lekt på skolgårdar och slagit sönder
knäna i gruset med människor från de här gatorna. Det blommar längs Lönnvägen
och jag kliver ner från trottoaren för växtligheten sträcker sig ut mot gatan.
Solen är på väg upp, jag är på väg hem och lördagsnatten är snart slut. Om bara
några timmar är klockan tolv en söndag och helt plötsligt är allt som hände
igår borta.
Vi dansade till Håkan, nittiotals-hits och Elvis. Vi sjöng tills allt som kom från våra munnar var skratt och vi låg på golvet, invirade i toalettpapper för att det behövs. Vi får vara fulla och dumma ikväll. Boxen med Tre Apor står stadigt på soffbordet medan vi flänger runt i lägenheten utan en tanke på något annat än dans dans dans.
Väl hemma, efter att ha gått ner för den asfalterade gångvägen, tagit den vänstra svängen vid Lilla berget, gått över vändplanen och satt nyckeln i låset, knyter jag upp lädersnörena på mina ljusblå vans. Så nya att smutsen inte vill sätta sig på dem. Så nya att jag vill att de ska ses som en ståndpunkt, en pelare och ett motiv för förändring. Korridoren som leder till mitt rum ligger i mörker och jag ser min lurviga golden retriver sova på mattan. Tar ett kliv över henne och öppnar dörren till min fristad med mörkt trä och vita väggar.
Då händer det. En signal från telefonen som skulle kunna vara vad som helst visar sig vara det jag väntat på så länge nu. Du skriver inte om något viktigt men det är en konversation jag saknat. Du har saknat mig. Du vill ses och jag tappar all värdighet och slänger mina tal, mina förberedelser i marken för allt jag vill är att få en chans att vara med dig igen. Prata med dig, reta sig, tjafsa med dig, diskutera med dig, skratta med dig och somna till filmer du väljer för jag ändå aldrig ser mer än den första halvtimmen. Vi pratar om hur livet varit, jag är för full för att skriva ordentligt och jag tror du märker det. Ser att jag skiter i allt var grammatik heter och svarar snabbt. Du vet men du vill sova nära mig och när klockan är sex på morgonen, solen har gått upp och chansen att få någon sömn är lika med noll så blir det svårt att inte vilja ha dig mer än någonsin.
Vi dansade till Håkan, nittiotals-hits och Elvis. Vi sjöng tills allt som kom från våra munnar var skratt och vi låg på golvet, invirade i toalettpapper för att det behövs. Vi får vara fulla och dumma ikväll. Boxen med Tre Apor står stadigt på soffbordet medan vi flänger runt i lägenheten utan en tanke på något annat än dans dans dans.
Väl hemma, efter att ha gått ner för den asfalterade gångvägen, tagit den vänstra svängen vid Lilla berget, gått över vändplanen och satt nyckeln i låset, knyter jag upp lädersnörena på mina ljusblå vans. Så nya att smutsen inte vill sätta sig på dem. Så nya att jag vill att de ska ses som en ståndpunkt, en pelare och ett motiv för förändring. Korridoren som leder till mitt rum ligger i mörker och jag ser min lurviga golden retriver sova på mattan. Tar ett kliv över henne och öppnar dörren till min fristad med mörkt trä och vita väggar.
Då händer det. En signal från telefonen som skulle kunna vara vad som helst visar sig vara det jag väntat på så länge nu. Du skriver inte om något viktigt men det är en konversation jag saknat. Du har saknat mig. Du vill ses och jag tappar all värdighet och slänger mina tal, mina förberedelser i marken för allt jag vill är att få en chans att vara med dig igen. Prata med dig, reta sig, tjafsa med dig, diskutera med dig, skratta med dig och somna till filmer du väljer för jag ändå aldrig ser mer än den första halvtimmen. Vi pratar om hur livet varit, jag är för full för att skriva ordentligt och jag tror du märker det. Ser att jag skiter i allt var grammatik heter och svarar snabbt. Du vet men du vill sova nära mig och när klockan är sex på morgonen, solen har gått upp och chansen att få någon sömn är lika med noll så blir det svårt att inte vilja ha dig mer än någonsin.
Jag har saknat dig
med.
