Det är något jag velat säga. Något som inte går att formulera i ord. Något som ligger och skaver i halsen långt efter solen gått ner och alla gått hem. Om de ens var här från första början.
Det är något jag velat säga. Något om det svarta hålet som sväljer mig hel gång på gång. Något om att vara så trött hela tiden att man undrar ifall det är möjligt att helt enkelt sluta andas. Ibland tror jag det.
Det är något jag velat säga. Något om brustna hjärtan som aldrig läkte. Något om att se såren på sin kropp växa sig större istället för att läka. Som att universum bestämt att det var dags att förmultna nu.
Det är något jag velat säga. Något som aldrig blir sagt, något som fastnar bakom mina alldeles för gula tänder, något som ligger som en hinna av skam i min mun.
Det är något jag velat säga som jag aldrig hittar orden till att förklara och varje gång jag försöker så försvinner det där 'något' bort in i glömskan och jag är naiv nog att hoppas att det är borta på riktigt den här gången.
Det är något jag velat säga så länge jag kan minnas. Något om att inte orka. Något om att vara så trött att det helt enkelt inte går mer. Något om att ligga i sängen och höra mamma viska ifrån dörröppningen att jag borde gå upp nu, en vecka är väl nog. Är det inte? Hon viskar för mina hörselgångar skulle explodera annars. Så hon viskar och undrar om det inte räcker nu. Har jag inte legat här länge nog och stirrat mig blind på vita väggar, vita lakan, vita händer.
Det är något jag velat säga om att viska tillbaka att nej det räcker inte alls för det finns inte tid i världen att orka med det här. Jag har alltid varit bättre på att viska argt än vad min mamma har, men hon vet att jag inte är arg på henne. Jag är arg på mig. Jag är arg på att inte orka. Så hon ställer en sval kopp te nedanför min säng men hon vågar inte röra mig för kanske går jag sönder då. Om det ens var möjligt att vara mer trasig.
Det är något jag velat säga. Något om att spendera sju år av sitt liv i strid mot demoner. Något om att förlora för att sedan vinna för att förlora igen. Men det är nog något ni redan vet allting om.
Det är något jag velat säga, men hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig kunna säga det. Något kommer alltid ligga begravt i mig och jag kommer skydda det med den sista kraft jag har.
Det är något jag velat säga, men tyvärr för alla andra så är det alldeles bara mitt.
