"Vet du något som vore förträffligt? Om du kunde köpa med dig en flaska vin, så köper jag sprit och så kedjeröker vi bort livet. Ja, jag vet att det är höst nu men det finns filtar och jag kan hålla dig varm. Som jag brukade, ja precis så. Hur många bussar har vi inte väntat på i hur många minusgrader liksom? Jag skulle kunna tänka mig att sova i din säng igen ja. Bara sova, inget mer. Bara få känna din lukt. Okej jag vet jag tänker för mycket på sånt här. Och du är trött på att höra på mig jag vet. Trött på mitt humör trött på mig mig mig. Förlåt mig jag glömde för en stund att jag är ingenting att ha.
Herregud jag saknar dig så mitt hjärta dör och jag gråter varje gång jag ser dig. Det blir inte lättare. Jag röker för mycket för att slippa tänka på det. Eller dig.
Fan jag vill ju bara dela mina cigaretter med något och ha någon att skeda med. Helvete fan att ingenting blir bättre än såhär.
(jag kan vara den mest patetiska människan i världen men inte den enda)"
Det förvånar mig alltid lika mycket varje gång jag läser mina ord från en tid jag nästan glömt, hur mycket jag fortfarande känner samma känslor. Samma hopplöshet. Samma blödande hjärta. Kanske är det för att jag aldrig lät ärren läka, så de envisas med att rivas upp om och om igen. Jag envisas med att riva upp dem i mina desperata försök att förstå varför samma sak händer gång på gång. En upprepning som inte liknar något som hänt.
Jag har ord på tungan (fingrarna) som aldrig kommer bli sagda (skrivna). De är bundna till att cirkulera i mitt tomma sinne medan jag väntar på rätt tillfälle att låta någon höra dem. Precis som allt annat som sägs så är det noga planerat i förväg.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och säga till mig själv att det inte alls kommer bli bättre på ett tag. Jag vill säga att jag fortfarande kommer vara krossad ett par månader innan jag fyller nitton. Men jag vill också säga att vi fortfarande hoppas på att någonting ska bli bättre, så jag kan vara lugn.
Fast när jag tänker efter så vill jag nog inte alls säga något till mig själv. Jag hade nog bara bjudit mitt sextonåriga jag på en cigg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar