Att försöka förstå att en person slutar vara en person och blir till ingenting. Att behöva inse att du aldrig mer kommer höra honom skratta eller prata, aldrig mer höra nya historier om hur han snodde en traktor och körde den in i ett träd. Det är det svåra. Det är vad som svider. Att behöva förstå att han inte kommer gå mer, andas mer eller finnas mer. Någonsin. Det är vad som gör ont.
   Men att minnas alla stunder vi haft, alla sjuka kvällar och nyåret vi fick spendera med dig gör det lättare. Att tänka på allt du gjorde och hur du fortfarande finns kvar i våra hjärtan gör det lättare. För det skulle vara en bedrift att glömma dig. Du kommer alltid vara saknad men du kommer alltid vara med oss. Tack för att jag fått träffa dig. stjäla en trädgårdstomte med dig, festa med dig och spendera tid med dig.
Vila i frid.