Min hud har en underton av du när jag tänder en cigarett på
balkongen och du gör kaffe. Klockan är halv tre och du är pojken från en film.
Du gör mitt liv till en dröm.
Jag var så nervös,
men du lugnar ner ett rusande hjärta, ersätter det med kittlande fingertoppar.
Kysser mig mjukt och lägger en försiktig hand på mitt lår. Sitter nära för att
du vill, eller jag antar att du vill.
Och varje gång du
rör vid mig smälter jag, varje gång du ler smälter jag och varje gång så ser på
mig som att det jag berättar betyder något så smälter jag. Berätta allt,
berätta hur du blev den jag sitter och dricker öl med idag. Så börjar du
berätta, och jag frågar mer för att få veta, ber om ursäkt men du berättar
gärna.
Du frågade var jag varit
i hela ditt liv, jag har väntat på dig. Det blir bara rätt. Att ligga lutad mot
din bröstkorg och dina armar om mig när vi ser på magnum halv två på natten,
med lyckorus i huvudet och fönstret i köket på vid gavel.
Det vackraste jag
sett var när vi satt mitt emot varandra vid fönstret, du drog länge in röken
från pipan och siluetten bakom rökmolnet du skapade gav ditt ansikte den
vackraste formen i världen, det var du. Så jag lutar mig fram för att röra ditt
ansikte och du ger mig en kyss. Skrattar och stryker handen över mitt hår. Varför
ler du? Varför ser du så fruktansvärt lycklig ut.
Med doften av din
parfym skapar jag spellistor för den här tiden, för första gången på länge. Med
känslan av dig nära mig vill jag träffa dig igen, vill prata om allt med dig,
vill se dig, vara med dig.
Med dig i tankarna
får jag inget gjort. Med dig kan jag kanske bli lycklig. Du kanske trots allt
är menad för mig, för frågan du ställer mig vänder snabbt tillbaka.
Med doften av dig
på mina kläder och min hud frågar jag dig; var har du varit i hela mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar