Du vet hur det känns när du kommer på att man inte kan ångra. När du åker på bussen och ser världen rusa förbi och iPoden spelar alldeles för bra musik och ett tomrum du aldrig känt innan gör sig märkbart i magtrakten, eller hjärttrakten. Det är då du förstår att du inte kan ändra det som hänt. Du kan inte gå tillbaka i tiden och göra något ogjort eller gjort. Det är när du förstår det som du går till parkbänken med utsikt över sjöar och vidder. Det är när du inser att du inte kan sluta älska det som varit som du tänder den första cigaretten. Och den andra. Och alla de andra som följer den. Du fyller tystnaden med ingenting och lungorna med cancerluft. Det hjälper inte mer än något annat men det känns bättre. Det blir inte lättare men du blir yr och det låter dig att koncentrera på något annat än tomheten i hjärtat.
Det är när du kommer ihåg att du måste sova ensam ikväll igen som du skruvar av korken på lokaflaskan som innehåller något starkare och mindre kolsyrat än loka. Det gör det inte bättre, inte lättare eller någonting men du blir yr och världen snurrar. Världen snurrar och du står still. Alltid lika jävla still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar